tisdag 7 september 2010

MY BELOVED ISTANBUL!

För exakt en vecka sedan var det 2 år sedan jag flyttade hem till Stockholm från Istanbul. Mina turkiska vänner brukade patriotisk beskriva Istanbul som beroendeframkallande. ¨En stad du sällan lämnar när du väl förälskat dig i den¨. Så brukade min kompis Evren säga. Tror han att han är i ett avsnitt av Sex and the City ? Han kanske tror att han är en manlig version av Carrie Bradshwaw, som har en kärleksrelation med sin stad?? Detta brukade jag tänka, med en liten uns av irritation och en lagom dos av den härliga svenska missunnsamheten! BITCHSLAP!!!

Sen hände det det där jag aldrig trodde skulle hända. Jag blev förälskad. Min avsmak för denna kaotiska, smutsiga, påträngande stad växte till någon form förälskelse och en dag så var jag bara kär... Kär i Istanbul. Kär i de 7 kullarna som staden sträcker sig utöver. Kär i Bosphoren som skiljer västvärlden från fjärran öst och dess broar som förenar dessa 2 kontinenter i en och samma stad, liksom bandet mellan två människor i en kärleksrelation. Jag blev kär i moskéernas bönerop i gryningen, i människorna som dansar som att det inte fanns någon morgondag och i den fantastiska turkiska maten. Jag glorifierar inte Istanbul på något sätt. Det fanns otaliga gånger när jag packade mina väskor och sa; NU ÄR DET SLUT! Denna stad som jag släppte in i mitt hjärta, visade mig också några av sina mörkaste sidor... men vilken kärlek gör inte det??

När det blev dags för mig att ta mitt avsked från Istanbul, var en av mina största sorger tanken på att behöva lämna det fantastiska turkiska köket som för mig var den bäst bevarade hemligheten någonsin. Men då och då brukar jag ta se till att ta Istanbul hem till mig eftersom jag betydligt mer sällan kan a mig till Istanbul. Dagen till ära (2års dagen sen jag flyttade hem) bjöd jag även hem de bästa och de glupskaste av vänner för att smaka på mina minen av mitt älskade, hatade, passionerade och alldeles underbara ISTANBUL.

En av mina turkiska favoriter som jag bjöd på mitt turkiska meze bord är en enkel men gudomlig aubergineröra som ni kan se nedan.


Det finns ett ordspråk som jag älskar som säger; ¨Live to the point of tears¨ vilket jag tycker verkligen var den anda som råde i Istanbul och som i mina ögon genomsyrade stadens aura på gott och ont. Jag tycker nedan Klipp visar att även Elaine i Seinfeldt har fattat poängen... vad tycker ni?




Turkisk Aubergineröra på mitt sätt


1 stor aubergine
1/2 gul eller röd lök
1 vitlöksklyfta
3/4 -1 burk krossade tomater
saften från 1/2 citron
(lite vitt vin)
3/4 tärning grönsaksbuljong
salt och peppar
färsk persilja
chilipulver
olivolja

I lööv it!! U will lööv it too... believe me!

Sätt på ugnen på ca 250 grader värme. Börja med att skära auberginen i mellanstora kuber. Salta och låt dem vattnas av i några minuter. Lägg sedan dem på en ungsäker och insmord plåt (i olivolja) plåt och ringla över lite olivolja på. Sätt in i ugnens mitt och låt dem vara i ugnen i ca 10+15 min. De skall hinna blu mjukare och få en fin gyllenfärg.

Under tid auberginen är i ugnen, grovhacka löken. Häl lite olivolja i en stekpanna och när denna blivit varm släng på löken. Bryn denna i några min på medelstark värme. När löken börjat mjukna lite, lägg i pressad vitlök och bryn ihop med löken i några sekunder. Vitlöken får inte brännas vid! Lägg sedan i de krossade tomaterna, buljongtärningen och peppra. Låt puttra i ca 10 min. Häll sedan i lite vin om du vill, pressa över citronen , krydda med lite chilipeppar efter smak och rör om.

När Auberginen är klar, lägg även i denna i tomatröran. Låt allt puttra ihop i ca 5-10 min till. lägg upp på ett fat och låt röran svalna i balkongen eller vid fönstret. När den svalnat rör om, ringla över lite olivolja och garnera med hackad persilja. Servera som den är med lite bröd eller till som en röra i meze bordet. NJUT!

fredag 3 september 2010

FREDAG JAG ÄLSKAR DIG!

Fredag... veckans bästa dag! Hela härliga helgen framför sig. JOOOOOOY!!!!
Denna veckan har varit turbulent och tung på många sätt. Bland annat har jag kammat ut och fönat håret för första gången på hela sommaren! YES FOLKS, and it was PAIIIINFULL!! Nu, kan jag tänka mig att visa ögonbryn har förflyttas upp någon decimeter upp till hårfästet.. Släpp ner dem! Verkar sjukt obekvämt och dessutom kan grannarna tro att ni gjort ansiktslyft...

Det handlar inte om att jag är ovårdad. Jag bara känner inte att mitt hår behöver tämjas varje dag, när det egentligen bara vill göra sin egen grej. Och som ni sett på min profilbild har detta hår mkt vilja och stor personlighet.. Så jag väljer ibland att inte bekämpa det. Wash n go! Räcker gott och väl. Så kan man istället baka någt gott och ägna ännu mer tid till att äta det. DET är livskvalitet hörni!!

Nedan ser ni den godaste rabarberpajen jag gjort på länge. Dags för Fredagsmys!

Sweet mamma!!


No, she didnt get PEARS!! She got Rhubarb!




Rabarberpaj med kokos och valnötter
125 g smör
2, 5 dl mjöl
0,5 dl havregryn
0,5 dl kokosflingor
3 dl socker (1 dl att ha i smuldegen och 2 dl att strö över rabarbern)
ca 4 dl skivad rabarber
2 msk potatismjöl
valnötter
200-225 graders, i ugnens mitt.







Blanda vetemjöl , havregryn, kokosflingor och socker i en bunke. Dela smöret i tärningar och finfördela denna tillsammans med mjölblandningen så att allt blir en grynig massa. Smöra en ungsäker form och lägg i den skivade rabarbern. Strö socker över och även potatismjöl så att pajen inten blir vattnig. Smula sedan degen över alltihop och lägg in i ugnen i ca 20 min. När det är ca 5 min kvar lägg på de grovhackade valnötterna. Ät den ljummen med en god vaniljglass eller vaniljsås. Låt det smaka väl!